NR 1: – GÄSTEN SOM ALDRIG VAR GÄST

Tjena. Charlie här.
Jag har läst en recension.
Två gånger, tyvärr.

Den börjar med en ganska lång förklaring om vilka sorters människor skribenten absolut inte är. Sedan ägnar hon resten av texten åt att grundligt bevisa motsatsen.
Effektivt ändå.

Hon ville använda toaletten.
Hon köpte en Loka.
Hon använde toaletten.
Lokan kostade 45 kronor.

Det är hela händelsen.
Inte recensionen.

Händelsen.
När hon skulle betala gick betalningen dessutom inte igenom.
Två gånger.
Till slut gav även kortterminalen upp.

45 spänn fattigare, blåsan tömd och värdigheten kvar någonstans vid terminalen.

Sedan mötte hon Robin.

Robin har den obehagliga vanan att svara rakt på frågor utan att först bädda in svaret i ett varmt leende, tända ett doftljus och fråga hur det landade.

Först två misslyckade betalningsförsök.
Sedan en Loka för 45 spänn.
Sedan Robin.

Vissa dagar är helt enkelt mörkare än andra.

En vanlig människa hade pissat, druckit sin Loka och gått vidare med livet.
Hon gjorde inte det.
Självklart inte.

I stället blev det en fullständig verksamhetsanalys med synpunkter på personal, prissättning, entré, toalettavgifter och glassförsäljning till förbipasserande barn.

Det krävs ett särskilt slags självförtroende för att gå in och kissa och komma ut som managementkonsult.

Men det bästa är ändå inledningen.

Att först noggrant förklara att man inte gnäller över småsaker – och sedan skriva en mindre avhandling om priset på en Loka – är inte bara ett självmål.

Det är ett hattrick i självmål och rött kort i samma match.

Så låt oss sammanfatta:

Hon ville ha något gratis.
Hon fick ett nej.
Hon erbjöds en lösning.
Betalningen misslyckades två gånger.
Hon köpte till slut en Loka för 45 spänn.
Hon använde toaletten.
Hon överlevde Robin.
Och gick sedan hem och skrev en roman om det.

Vissa recensioner berättar något om verksamheten.

Andra råkar bli en ovanligt detaljerad karaktärsbeskrivning av personen som skrev dem.

Den här behöver inget svar.

Den har redan gjort hela jobbet själv.

Vi satte bara upp den på väggen.
— Charlie

NR 2: – GRABBEN SOM BLEV SKADAD AV HEMSIDAN

Tjena. Charlie här.

Jag har läst recensioner på nätet igen. Jag kan inte låta bli. Vissa skriver med en självgodhet som om varje åsikt vore av vikt.

Veckans pojke beställde en Köttsmäll för fyra. Maten räckte till fyra.
Alla blev mätta.

Ändå kunde han inte stå bakom priset.
Tungt besked. Vi hade naturligtvis väntat på hans ekonomiska godkännande.

Dessutom fick han vänta en dryg halvtimme.
På ett rökeri.
Han verkar ha trott att brisket föds färdigskivad under en värmelampa medan någon ropar nummer 37.

Sedan kom det verkliga traumat: den ”något överdrivna attityden”.
Pojken hade dock lyckats komma undan Robin.
Ett mirakel.

Robin har inte ”något överdriven attityd”. Han har fullvuxna anger issues med egna nycklar. Han delar
inte ut attityd i smakportioner. Han ställer fram hela jävla blecket.
Men Robin missade honom.

Då återstår hemsidan.
De flesta behöver träffa Robin för att känna sig illa bemötta.
Den här pojken klarade det med wifi.

Till sist meddelade han att stället inte föll honom i smaken och att han inte var imponerad.
Hemsidan tog beskedet hårt i tre sekunder. Sedan gick den vidare som en helt vanlig fredag.

Pojken blev trots allt mätt.
Alltid något.
— Charlie
Vi höres mer inför nästa veckas självmål.

NR 3: – GÄSTEN SOM BOKADE SIG SJÄLV

Tjena. Charlie här.
Jag har läst en recension.
En stjärna.

Innan dess hade vi fått ett mejl med fem numrerade frågor.

Det såg mindre ut som en restaurangförfrågan och mer som början på ett mindre myndighetsärende.

Vad kostar maten?
Serverar ni lunch eller middag?
Vad innehåller inte fläsk?
När kan vi komma?
Behöver vi boka?

Helt rimliga frågor.

Nästan.

För sedan kom listan över vad som möjligen kunde vara fläsk:

Smoked beef birria tacos.
Brisket – ”or is it pork?”
Beef short ribs.
Chicken.

Två av rätterna hade redan ordet ”beef” i namnet.

En hette ”chicken”.

Ledtrådarna låg alltså inte direkt gömda i Da Vinci-koden.

Beef är nötkött.
Chicken är kyckling.
Pork är fläsk.
Brisket är nötkött.

Vi har valt den våghalsiga affärsmodellen att låta orden på menyn betyda det de faktiskt betyder.

Jag förstår att det kan kännas gammaldags.

Men vi håller fast vid det.

Du behöver inte äta fläsk.

Vi har däremot inte en separat meny för varje tro, diet, trend, övertygelse och dagsform.

Vi har en meny.

En.

Du väljer ur den.

Eller väljer en annan restaurang.

Det är inget ställningstagande mot någon.

Det är ett försök att bevara betydelsen av ordet ”meny”.

Det betyder vad vi serverar.

Inte början på en förhandling.

Sedan kom frågan:
”Behöver vi boka?”

Bra fråga.

Vi svarade inte.

De fick inget svar.
De fick ingen tid.
De gjorde ingen bokning.

De kom ändå.
20 minuter innan stängning.
En imponerande offensiv tolkning av både ett obesvarat mejl och våra öppettider.

De flesta hade kanske sett tystnaden som en antydan om att bokningen ännu inte riktigt var i hamn.

Inte de här.

De tog saken i egna händer och bokade uppenbarligen sig själva.

Väl på plats upptäckte de sedan att Butcher Boy’s har ett bestämt utbud och att maten kan ta slut.

Ja.

Vi röker en bestämd mängd kött.

När det är slut är det slut.

Det är barbecue.

Inte ett kommunalt beredskapslager.

Vi har heller ingen hemlig brisketreserv för människor som dyker upp efter att själva ha tolkat tystnad
som ett varmt:
”Absolut. Bordet står och väntar.”

Recensenten skriver sedan att familjen riskerar att gå härifrån hungrig och ledsen.

Det kan hända.

Särskilt om man frågar när man kan komma, inte får någon tid och ändå dyker upp för att se om det
obesvarade mejlet möjligen hade utvecklats till en bokningsbekräftelse under natten.

Jag borde ha svarat.

Det gjorde jag inte.

Jag sket, för att använda ett tekniskt uttryck, fullständigt i det.

Det var min del.

Deras del hade kunnat vara att vänta på svaret.

Men här blir det ändå lite vackert.

Av alla människor i historien var det faktiskt de själva som hade ställt frågan:
”Behöver vi boka?”

Svaret fick de aldrig.

Ändå lyckades de komma fram till ja, boka sig själva, dyka upp och sedan ge oss en stjärna för att
verkligheten inte hade tagit del av bokningen.

Starkt arbete.

— Charlie
Vi höres mer inför nästa veckas självmål. Internet verkar ha gott om material.

NR 4: – MANNEN SOM GAV OSS MINUS FÖR SIN ENGELSKA

Tjena. Charlie här.
Jag har läst internet igen.

Veckans språkpolis åt fantastisk mat.
Det är inte jag som säger det.
Det är språkpolisen.
”Maten är ju fantastisk!”
Köttet var dessutom ”jättebra”.
Mat: 5.

Ändå blev det bara tre stjärnor och en tvåa för servicen.
Vad gick då så fruktansvärt fel?
Alla pratade inte svenska.
Av sex personer i personalen pratar fem svenska.

Den sjätte är en grekisk högskolestudent som kommunicerar på engelska.
Engelska är ett språk som, såvitt jag vet, fungerar i större delen av världen.
Förutom i språkpolisens värld.

Vad som faktiskt gick förlorat i kommunikationen framgår inte.

Han lyckades beställa.
Han fick sin mat.
Han åt den.
Han tyckte att den var fantastisk.

Kommunikationen verkar alltså ha klarat sig alldeles utmärkt.
Språkpolisen gjorde det inte.
Sedan påstår han att ”mycket mat var slut redan vid 17”.

Nej.

Maten var inte slut.
Ett par köttdetaljer hade rykt.
En viss skillnad.

Särskilt eftersom språkpolisen själv satt där och åt kött som enligt honom var jättebra.
På hemsidan står det dessutom att vissa köttdetaljer kan ta slut. Den som vill vara garanterad käk kan boka bord och förköpa en Köttsmäll.
På svenska, dessutom.

Vi flippar inte burgare, språkpolisen.
Vi röker brisket.
Det tar en jävla massa timmar.
När en köttdetalj har rykt startar vi inte en ny brisket klockan 16.42 för att en lokalguide plötsligt blivit sugen. Då är den färdig ungefär lagom till nästa dag.

Kanske samtidigt som språkpolisen avslutat sin första engelsklektion.
Det finns människor som vill vara viktiga och hörda men inte riktigt har något viktigt att säga.
Då återstår den enklaste genvägen:

Att dra ner någon annan och hoppas att höjdskillnaden ska se ut som pondus.
Det gör den inte.
Det ser bara ut som en vuxen man som ger servicen en tvåa eftersom en grekisk student pratade engelska med honom.
Men eftersom språkpolisen tycker om att dela ut betyg får vi väl återgälda tjänsten:

Maten: 5
Köttet: 5
Personalens engelska: fullt tillräcklig för att servera språkpolisen
Språkpolisens engelska: –1

Inte för att hans engelska behövde vara perfekt.
Bara för att den tydligen var så dålig att någon annan fick avdrag i betyget för den.

Så låt oss sammanfatta:
Maten var fantastisk.
Köttet var jättebra.
Beställningen gick fram.
Fem av sex pratade svenska.
Den sjätte pratade ett världsspråk.
Ett par köttdetaljer hade rykt.
Och hemsidan hade redan förklarat hur man garanterar sig käk.

Ändå lyckades språkpolisen hitta två stjärnor att dra av.
Starkt.
Det enda som verkligen verkar ha varit slut redan vid 17 var läsförståelsen.

— Charlie
Vi höres mer inför nästa veckas självmål. Engelskalektioner finns gratis. Brisket gör det inte.